Fler och fler pappor är med vid födseln av sin bebis och kort därefter håller de dem i famnen. Forskning visar att det är bra.
Detta eftersom de hormoner som pappor frisätter runt förlossningen fortfarande påverkar deras beteende månader senare och kan påverka hur nära relationen far-barn blir.
Amerikanska forskare undersökte salivprover tagna från nästan 300 fäder, precis innan och strax efter att de höll sitt nyfödda barn. Hormonerna testosteron och kortisol observerades och vilken inverkan de har på fadervården. De nyblivna papporna höll sina barn i famnen senast en timme efter förlossningen, efter att den nyfödda hade haft tillräcklig hud-mot-hud-kontakt med mamman.
Kontakten med den nyfödda gör dig omtänksam
Fäderna kontaktades två till fyra månader senare för att fylla i enkäter om deras deltagande i barnomsorgen. Resultatet: pappor som hade uppvisat förhöjda kortisolnivåer medan de höll sin nyfödda i famnen uppgav oftare i undersökningen att de var mycket upptagna med sitt barn. Om pappa är med vid förlossningen frisätter kroppen naturligt mer av stresshormonet kortisol.
Vi tenderar att tänka på kortisol som ett dåligt hormon. Men bebisar behöver mycket vård och det måste man vara vaken för. Man tror att ökat kortisol kan hjälpa kroppen att förbereda sig för barnomsorg. För mammor är det känt att ökade kortisolnivåer gör dem mer sympatiska för barnskrik och känner igen sitt barn på lukten. Det kommer förmodligen att vara liknande för pappor.
Effekten är fortfarande tydlig år senare
Testosteronvärdet är också intressant. Om detta var lågt blev fäderna senare mer involverade i barnomsorgen.
Testosteronnivåerna sjunker efter att ha fött barn, särskilt hos män som tillbringar mycket tid med sina barn. Kort sagt: Mindre testosteron och framförallt mer kortisol hos nyblivna pappor stärker pappa-barn-relationen.
Så låt papporna vara med vid förlossningen och ge dem sitt barn att gosa så tidigt som möjligt (och givetvis så ofta som möjligt).
Hela familjen har nytta av detta i månader, om inte i många år. En studie visar för övrigt att pappor som tar två månaders föräldraledighet spenderar mer tid med sina barn år senare. Det lönar sig att engagera sig tidigt.
Föräldraskap är ett äventyr.
Det är inte bara mer utmattande och utmanande än man någonsin kunde föreställa sig som ett barnlöst par – det är också mer tillfredsställande, gladare och hjärtevärmande.
